Svårt förstå diktatorer

Varför går det så dåligt för dagens diktatorer?  De kan sätta skräck i folk, använda grovt våld och vara ena hejare på att leka kurragömma. Men någonting saknas. De har ingen språkkänsla. De varierar inte sina uttryck.

  Ta exemplet Khaddafi. Han är skräckinjagande och bra på tittut, men har en bristande språklig förmåga. Kanske hade han kunnat hänga kvar vid makten om han hade bemödat sig om sitt tal. Att ständigt benämna sina motståndare råttor är fantasilöst och ger ingen spänst åt talet, även om han ibland försöker variera sig och kalla dem för kackerlackor. Men det är inte alltid så lätt att höra vad han säger eftersom han artikulerar dåligt och använder en usel högtalarteknik.

  Eller ta mitt andra exempel: Syriens president Bashar al-Assad, också han på fallrepet. Al-Assad äger de klassiska egenskaperna för en diktator, men saknar liksom sin kollega i Libyen språklig fantasi. När drygt en miljon människor i Syrien protesterar mot regimen säger president Bashar al-Assad gång på gång att det beror på konspirationer från väst. Att inte komma på att nämna fler orsaker till upproret är ofattbart när det gäller en studerad man, utbildad till ögonläkare. Själv skulle jag i detta ögonblick kunna rada upp mängder av förklaringar till att folk protesterar.

Rött hår framgångsrikt

Trendriktigt

Nu har turen kommit till de rödhåriga. Allt tyder på att rött är lika med framgång. Det här har jag inte på något sätt läst mig till i modetidningar. Min kunskap bygger på exakta iakttagelser och visar på ett trendbrott.

  Ta exemplet Annie Lööf, centerpartiets marknadsliberala kandidat. Annie Lööf är helt klart rödhårig. Hon är också lättsminkad och snygg. Minst 24 av de 27 partidistrikten vill se henne som Maud Olofssons efterträdare. Och trots att hon råkar komma från småländska Värnamo (som väl normalt sett inte kan anses vara stilbildare i hårfärg), har hon blivit Stureplanscenterns givna favorit. Att ha stöd av en partiavdelning i hjärtat av Stockholm måste smälla oerhört högt. För vem kan bättre än storstadsfolk uppfatta de rätta trenderna?

  Eller tänk på Isabelle Huppert, den franska skådespelerskan, hyllad på filmfestivalerna i Cannes. Liten, smal, med rött hår och grönblå ögon är hon helt inne. I hennes senaste film White Material, som utspelade sig i Afrika, fick man se hennes vågiga hår fladdra, ton i ton med den blekt röda jorden. Knappt något spår av mascara eller ögonskugga märktes på ögonen. Isabelles bleka uppenbarelse låg helt rätt i tiden med färger som matchade den afrikanska bushens nyanser.

  Blekta blondiner och kvinnor med färgade svarta hår är med andra ord passé, liksom krigsmålning. Svag ögonskugga och rödtonat hår ska det vara. Som nyanserna i en låda med akvarellfärger.

  Slutsats. Vi kan vänta oss en värld fylld av framgångsrika rödhåriga kvinnor med bleka ögon. Kolla centerstämman den 22-25 september i Åre så förstår ni vad jag menar.

Inte så farligt med höst

Trodde aldrig att jag skulle längta till hösten. Men snart är den här, och det är inte så farligt. I tidningen ser jag annonser om löparkläder, och på badhuset är det öppet hus. Cyklisterna kör rally på trottoarerna och det småregnar hemtamt.

  Jag behöver inte tänka på Khaddafi, inte heller på Ingvar Kamprad om jag inte vill. Simmar istället gratis i bassängen och bokar in mig på ett aerobicpass.

Höst med löv 

Lura dig att städa

På hösten är det dags att röja upp i hemmet. Ett bra tips för att komma igång med städningen är att du vilseleder dig och startar försiktigt. Börja med att rensa det minsta syskrinet eller en besticklåda. Ta ut böckerna ur en bokhylla och damma. Boka tvättid för gardiner som inte tvättats på nio år.

  Försök hela tiden att hålla ambitionerna låga. Annars är risken stor att du ger upp. Metoden har jag lärt mig av en vän.

Börja med syskrinet

  

Har det snurrat om?

I England kör man en annan stil än i vårt nordiska grannland Norge. Premiärminister Cameron vill göra huliganernas familjer hemlösa.

  Jag måste ha hört fel, tänkte jag när jag såg på Rapport igår. 

  Men idag i Dagens Nyheter står samma sak: Den engelske premiärministern vill kasta ut upprorsmakarna och deras anhöriga ur deras statligt subventionerade lägenheter. 

  Är det verkligen ett fiffigt sätt att motverka vandalism och våld?

  Jag tror att det har snurrat om för toryledaren.

Upphetsad av notiser

Vart är vi på väg? Det destruktiva våldet i Storbritannien, finanskrisen i Europa, den totalt punkterade drömmen om det goda Amerika och hemskheterna i Norge.

  De här stora farligheterna kan jag inte göra någonting åt. Jag greppar inte vad som händer och blir vanmäktig. Så istället, medan världen faller, hetsar jag upp mig på farorna i vardagen: det elände som man hittar i tidningarnas smånotiser.

Inga knivar på natten

  Varje dag när jag är i Frankrike läser jag till exempel notiserna i Midi Libre. Jag läser om cyklar och mobiltelefoner som stulits, rån och överfall i hemmen.

  Under läsningen tänker jag på sådant som jag själv har varit med om: stölden av en gammal spark i Luleå och hotet från ett gevär i händerna på en förvirrad man på min arbetsplats för länge sedan.

 Ibland blir jag så upphetsad att jag kollar numret till franska polisen, att det är 17 och inte 15 som jag ibland tror. Om det är kväll och kolsvart ute, springer jag ned till köket för att försäkra mig om att inga knivar ligger framme och frestar skurken. Alltid beredd att möta faran - den fattbara.

Sverige igång igen

Nu blir det ordning på tillvaron. I morgon i teve klockan 19.00 startar "Sverige", mitt favoritprogram med journalisten Ann-Marie Rauer, hon som är så självklar och bra. Och snart är det säkert dags för "Fråga doktorn". Vad mer kan man önska?

Svårt slänga böcker

Hemma ligger böckerna i högar, väller ut och ramlar ned på golvet. Inköpsförbud har införts. Särskilt förbjudet är det att köpa tre pocketböcker till priset av två.

  Jag ger bort dem till Myrorna, där expediterna tar emot de mesta med glatt humör. Men vilka böcker ska man slänga? Min ambition är att sortera dem i viktighetsordning, men det är svårt, mest åker de iväg med en väldig fart bara för att man inte ska hinna ångra sig.

Britt Edwall slängs inte

  Inte så att Kjell-Albin Abrahamsson, Birgit Munkhammar eller Britt Edwall ryker, nej. Men varför blev ”U-båtsfrågan” från 80-talet kvar på golvet? Är jag verkligen intresserad av främmande grodmän? Och vad de hade för sig på 80-talet i Törefjärden? De kanske inte ens fanns, grodmännen. 

Idag kan ett regnväder stryka förbi

Väder kan uttryckas poetiskt

Vissa fraser är lätta att komma ihåg fast man inte vill. De ligger och dunkar i huvudet, de hakar upp sig och ger sig inte av. Främling, vad döljer du för mig……

  Varför är det mycket svårare att minnas texter som inte alls är till besvär? Som till exempel Sjörapporten: Bälten, Vänern, mellersta Östersjön, Rigabukten, Finska viken, Ålands hav, Skärgårdshavet, Norra Kvarken och Bottenviken. Här gäller det att vara vaken.

  Lyhördhet krävs också om man ska ha en chans att hinna uppfatta poesin hos meteorolog Bengt Lindström, när han plötsligt säger:

    Idag kan ett regnväder stryka förbi längs kusten.

Bara att sätta igång

Alla säger att det bara är att sätta igång. Börja skriva, måla, överskrida gränser, släppa loss. Bara att sätta igång. Sätt igång bara! Sätt igång....