Demonerna sover bara med ett öga

Nobelpriset påminner oss om plikten att minnas. Så skriver min favoritkolumnist François Martin i lokaltidningen Midi Libre idag. Europa är inte en gammal trött historia, styrd av teknokrater, minerad av kraftlöshet. Europa är hopp för världen. Och framför allt en modell för politik som är grundad på respekt för de olika folken och deras gemensamma värden.

  Hur många kontinenter i världen kan skryta med ett liknande bokslut? En sådan hög ambition?

  Visst infaller Nobelpriset när allt är som sämst, fortsätter Midi Libre. I ett oenigt Europa där solidariteten inte längre är ett gemensamt åtagande. När de rika i norr vägrar att hjälpa de fattiga i söder, när åtstramningarna får folken att blöda och drivas till revolt. När själva euron vacklar i sin grund.

  Ändå, måste Europatanken fortsätta, långt efter det uppfordrande fredspriset. Nästa steg blir att arbeta för att höja välståndet.

  Ty de gamla demonerna sover bara med ett öga, avslutar Midi Libre.

  

Tänker fransk girlfriend rätt?

Läser tidningarna som alla andra, särskilt husorganet Midi Libre. lokaltidningen i södra Frankrike. Men vi är många som undrar: Hur tänker landets första dam?

 Valerie Trierweiler, Frankrikes First Girlfriend som en del säger, har inte opinionen med sig. Som sambo med pojkvännen François Hollande, Frankrikes president, verkar hon ha gjort bort sig.

  Bakgrunden är hennes flera månader gamla twitter, där hon satte käppar i hjulet för Segolène Royal (tidigare gift med Francois Hollande) genom att uppmana läsarna att rösta på en konkurrent, den politiska vilden Olivier Falorni. Av svartsjuka sades det. Socialistpartiets och Hollandes plan var att Ségolène Royal skulle bli talman i Nationalförsamlingen. Det blev hon inte, vilket kanske inte hade med twittrandet att göra.

  Men ändå: Hon gick för långt, tycker Midi Libre och många andra i Frankrike. Blandar ihop sitt privata liv med sitt publika.

  Inte heller gillar Midi Libre att hon går till domstol mot journalister (Trierweiler är själv journalist) eller att hon envist hävdar att hon måste behålla sitt yrke för att försörja sina tre barn.

  Är glamour det enda hon har? frågar sig först Midi Libre och pekar på att Valerie Trierweiler liknar en hollywoodstjärna från femtiotalet, vacker med ett långt svallande hår. Är hon kanske en Laureen Bacall eller en Ingrid Bergman beredd att erövra en Humphrey Bogart? Eller har hon varken glamour eller omdöme?

  Ja, vad ska man tycka? Hur ska en modern First Lady uppföra sig? Själv tycker jag att det inte skulle skada med litet mer eftertanke och kommer att tänka på orden i gyllene guld ovanför  Uppsala universitets aula: ”Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.”

  Just nu känns den provocerande devisen från 1794 helt rätt.

Heder åt "La Gréco"

Sjunger snart i Montpellier

Juliette Gréco, minns någon henne? Den franska visans drottning, alltid dramatiskt klädd i svart. Idag har hon hunnit fylla 85. Snart ska hon utnämnas till hedersmedborgare i Montpellier, där hon föddes den 7 februari 1927. En plakett ska sättas upp på hennes födelsehus den 20 oktober. I anslutning till hyllandet ska "La Gréco" avsluta den 17:e internationella gitarrfestivalen i den sydfranska universitetsstaden.

   Vad det blir för låtar? Ett hett tips från min sida är: Parlez-moi d’amour och Sous le ciel de Paris. 

  Härligt att hon finns, jag visste inte att hon fortfarande var i farten. 85 år, vad är det för ålder nuförtiden?

Extrem höger fyller fyrtio

Tiden går. Det var 1972, för fyrtio år sedan, som den franska extremhögern föddes: Front National. Under dessa år har partiet blivit en aktör att räkna med, skriver dagstidningen Midi Libre idag.  

  Ett exempel på hur partiet har påverkat fransk politik är dess inflytande på delar av den franska högern, UMP. Alldeles nyligen har en av UMP-ledarna, Jean-Francois Copé, gjort ett uppmärksammat uttalande om faran med en antivit rasism. Ett annat exempel på extremhögerns påverkan är enligt Midi Libre kravet på att stoppa all immigration, som delar av UMP driver.

  Men det finns händelser bakåt i tiden som är ännu mer hårresande. Många fransmän glömmer aldrig april 2002, i samband med presidentvalet. Då inträffade en av de största överraskningarna i fransk politik. Dåvarande FN-ledaren Jean-Marie Le Pen kom på andra plats i presidentvalets första omgång med 16 procent av rösterna strax efter Jacques Chiracs 19,2. Det var den gången som socialistledaren Lionel Jospin befann sig helt utkonkurrerad av den franska extremhögern och helt försvann ur politiken.

  Som tur var valde det franska folket att lägga all sin kraft på Jacques Chirac i andra omgången Han vann då med hela 82,1 procent mot Jean-Marie Le Pen. Vad hade det annars blivit av ett land med parollen "frihet, jämlikhet, broderskap"?

Zlatan inte längre hemlös

Zlatan Ibrahimovic är inte längre hemlös. Han är inte längre en person SDF, Sans Domicile Fixe., står det tröstande på franska Oranges nätsida. Man försäkrar att den svenska fotbollstjärnan i franska PSG, Paris Saint -Germain, nu har funnit sin fristad, sin lugna hamn,  son havre de paix.

  Det måste kännas skönt efter att ha varit tvungen att bo på ett hotell i Operakvarteren i Paris. Nu får han en fast bostad i den franska huvudstaden. Hans krypin, nid douillet, ligger i sextonde arrondissementet, i Villa Montmorency, där han blir granne med Sarkozy och grabbarna.