Svårt förstå diktatorer

Varför går det så dåligt för dagens diktatorer?  De kan sätta skräck i folk, använda grovt våld och vara ena hejare på att leka kurragömma. Men någonting saknas. De har ingen språkkänsla. De varierar inte sina uttryck.

  Ta exemplet Khaddafi. Han är skräckinjagande och bra på tittut, men har en bristande språklig förmåga. Kanske hade han kunnat hänga kvar vid makten om han hade bemödat sig om sitt tal. Att ständigt benämna sina motståndare råttor är fantasilöst och ger ingen spänst åt talet, även om han ibland försöker variera sig och kalla dem för kackerlackor. Men det är inte alltid så lätt att höra vad han säger eftersom han artikulerar dåligt och använder en usel högtalarteknik.

  Eller ta mitt andra exempel: Syriens president Bashar al-Assad, också han på fallrepet. Al-Assad äger de klassiska egenskaperna för en diktator, men saknar liksom sin kollega i Libyen språklig fantasi. När drygt en miljon människor i Syrien protesterar mot regimen säger president Bashar al-Assad gång på gång att det beror på konspirationer från väst. Att inte komma på att nämna fler orsaker till upproret är ofattbart när det gäller en studerad man, utbildad till ögonläkare. Själv skulle jag i detta ögonblick kunna rada upp mängder av förklaringar till att folk protesterar.