söndag 26 februari 2012

Nordisk gångteknik på franska

Normalt brukar reportern Henri Sechel i Le Monde ta metron eller en taxi. Promenader är ovanligt i hans liv. Lika otänkbart som om en ål skulle få för sig att promenera eller som om Franklin Roosevelt skulle börja sporta i slutet av livet, skriver han i gårdagens tidning.
  Men nu skulle det bli andra bullar av. Reportern ville lära sig förflyttning med hjälp av nordisk gångteknik, la marche nordique.
  Han började med att ta metron till skogen Vincennes i Paris - för att få en känsla av Lappland. När han sedan kom iväg med sina gångstavar kändes det som att flyga, fast inte förrän efter att han hade lärt sig den intrikata nordiska tekniken: att sätta den ena foten framför den andra och anpassa stavarnas rörelser till fötternas takt.
  Metoden finns beskriven i en DVD som tidningen gör reklam för. Den har titeln ”The Secrets of Nordic Walking”. På samma sida finns annonser för skor, handskar och stegräknare, nödvändig rekvisita för den nordiska gångstilen.
    Reportern kallar själv tekniken för sauvakävely. Det är finska. Jag kan inte finska och vet inte vad det betyder. Vad jag vet däremot är att mina egna stavar används på ett helt annat sätt. I Frankrike i alla fall. Ingen komplicerad teknik behövs på promenaderna i den franska landsbygden. Varken finsk eller svensk gångart krävs. Där gäller bara ett enda tillvägagångssätt: att använda stavarna för att försvara sig mot de lösa hundarna.

lördag 18 februari 2012

Bra rutet om bastubrev

Chefen för Swedish Lapland Tourism skriver brev till civilminister Stefan Attefall och kräver att den nye landshövdingen måste gilla bastubad.
  ”Bastukulturen är mycket kraftigt rotad i länet och speciellt i Tornedalen. Du kommer ju från Västerbottens inland och vet säkert att många viktiga beslut fattas i bastumiljö.”
   Så står det i brevet.
  Då kom protesterna. Kvinnorna rasade mot bastubrevet. Ilskna kommentarer skrevs på nätet. Folk uppmanades att stödja samhällsdebattörens Åsa Petersens blogg.
 Åsa Petersens skriver själv: ”Jag skäms över bastubrevet”. Eva Moe, tidigare informationschef vid Luleå tekniska universitet raljerar: ”Vi förstår att det inte är dambastun som menas.”
  Det är inte bara den arabiska våren som har nytta av sociala medier. Det norrbottniska uppropet visade på en bred protest mot den manliga bastukulturen. Bra rutet.

söndag 12 februari 2012

Nu frestar Lissabon igen

Pastéis de nata

Om ett par månader bär det av till Lissabon igen. Förra gången jag var där, gick jag och fantiserade om Sean Connery när han mötte Michelle Pfeiffer i Lissabons hamn. Det var i en scen ur filmen Ryska huset.
  Nu slickar jag mig om munnen när jag tänker på den portugisiska gräddpastejen, pastéis de nata.
  Inte dumt det heller.


tisdag 7 februari 2012

Någonting har hänt


Är Sannfinländarnas popularitet över? Inför andra omgången i presidentvalet i söndags var de nationalistiska kandidaterna bortröstade. Två EU-vänner stod mot varandra i valet andra omgång: De grönas Pekka Haavisto och Samlingspartiets Sauli Niinistö. Den senare segrade.

Många tidningar har dragit paralleller mellan Haavistos kampanj och Obamakampanjen. Haavisto lever i registrerat partnerskap. Obama lyckades visa att hudfärg i USA inte är en avgörande kvalifikation i kampen om presidentposten. Haavistos kampanj har i Finland gjort detsamma för sexuella minoriteter.

Förra året fick Timo Soinis Sannfinländarnas parti höga opinionssiffror. Partiets politiska program bygger på nej till EU, aborter och homoäktenskap. Personer i partiets ledning hetsar mot islam och har kommit med hätska utfall mot Finlands få invandrare.

Någonting har hänt. Det verkar som om Timo Soinis Perussoumalaiset (partiet heter så på finska) har tappat fart.



onsdag 1 februari 2012

Framåt med stadiga kliv

Minns ni myggjagarna, herrskorna på femtiotalet? Och kvinnornas spetsiga skor med höga klackar? Det var trångt om saligheten i den tidens fotbeklädnader.
  Så kom 1968 och allt förändrades.
Inte bra att demonstrera i
  Det verkade som om fötterna kunde få en skönare tillvaro på samma gång som samhället blev jämlikt. Foträta skor och ett rättvist samhälle hängde ihop. I träskor och sandaler demonstrerade vi på gatorna. I skor från Knulp rörde sig tår i frihet.
  De danska kvinnorna bar Jordskor. De var breda och lutade bakåt. Vi var övertygade om att fötterna aldrig mer skulle behöva ha det trångt. Med stadiga kliv gick världen framåt.
  Hur fel hade vi inte?
  Idag stoppar vi åter in fötterna i långa spetsiga skor lika vassa som femtiotalets myggjagare och kvinnornas högklackade. Vi strävar framåt i powerpumps. Orättvisorna i världen överlämnar vi åt massmedierna. Framför teverutan försöker vi sätta oss in i samhällsfrågorna: direktörernas fantasifulla bonusar och bolagens usla åldringsvård. Vi går inte längre ut och klapprar med träskorna.