Det blev Francois Hollande som i spetsen för
socialistpartiet fick franska folkets röster i presidentvalet. Han fick 51,90
procent av rösterna mot avgående president Sarkozy och det borgerliga partiet
med 48,10 procent. Spänningen var enorm just före klockan 20.00 ikväll i fransk
teve då resultatet skulle offentliggöras. Inga siffror fick offentliggöras i
förväg. Hela tillställningen påminde om en fotbollsfinal med de politiska
kommentatorer uppjagade som sportjournalister.
När resultatet
meddelades blev det gråt på alla håll och kanter. Hollandes son, tillika
kampanjaktiv, var den första som syntes gråta av rörelse, och Sarkozys alla
unga kampanjarbetare grät samtidigt av besvikelse.
-
Livet blir annorlunda nu, sa Sarkozy efter
nederlaget.
I ett mycket personligt
tal så gott som utan manus lyckönskade den avgående presidenten sin
efterträdare och sade sig nu bli en fransman bland fransmän. Om detta på allvar
betyder att han ska sluta med politiken framgick inte, men Sarkozy har tidigare
förklarat att han lämnar politiken om han förlorar valet.
I och med utgången i
kväll fick sig främlingsfientligheten en törn, även om den inte kommer att
försvinna (den högerextremistiska Marine Le Pen fick nära 18 procent i första
valomgången). Sarkozy har i flera fall anslutit sig till populistiska
strömningar för att vinna röster medan Francois Hollande har haft en annan
framtoning kring invandringen. Däremot kan man fråga sig hur den nye
socialistiske presidenten tänker finansiera alla sina reformlöften i ett Frankrike
som sedan 30 år tillbaka har ett enormt underskott i statsbudgeten.
Vissa säger att
folk röstade mot Sarkozy mer än till förmån för Hollande. På något sätt ger
Sarkozy samma intryck som Olof Palme– utan någon som helst jämförelse i det
politiska budskapet. Båda framstår som lågmälda demagoger och har en sarkastisk
framtoning - personligheter som drar
till sig fiender.
Lågmäld demagog? jag trodde han var en hyperaktiv gaphals? Intressant att du jämför med Palme. Palme var väl också rätt ettrig?
SvaraRaderaFascinerande vilka egenskaper folk inte tål, att han blivit så avskydd fast han gjort en del bra saker också, och jag trodde fransmän var toleranta av sig.
Inte gaphals. Jag har blivit förvånad över Sarkozys dämpade talarstil. Men hyperaktiv, visst, det vittnar alla om. Ettrig, absolut, full av energi, men mer finurligt sarkastisk än skrikig i sina framföranden. Jag minns inte, men jag tror inte att Palme heller var skrikig./Karin
SvaraRadera