Pappas pojke

En son går i sin fars fotspår. Det gäller Syriens president. Det mesta har Bashar al-Assad ärvt av sin far Hafez al-Assad: tortyr, massförstörelsevapen och en nära relation till Ryssland. Det skriver DN:s Peter Wolodarski i gårdagens tidning.
   Wolodarski förklarar: De som förvånats över den syriska regimens brutalitet under det 16 månader långa upproret, bör komma ihåg att klanen Assad aldrig dragit sig för att knyta järnhanden mot sina verkliga och inbillade motståndare. När islamister i staden Hama utmanade fadern, dåvarande president Hafez al-Assad 1982, svarade han med en massaker. Åtminstone 10 000 invånare utplånades.
   Jag hör till dem som ändå har förvånats. Naivt har jag tänkt att ögonläkaren och presidenten Bashar al-Assad borde höra till gruppen människovänner. Den utbildning som han har gått igenom har ju till syfte att förbättra synen på folk och lindra människors lidande.
  Eller har jag missförstått? Var det helt andra saker som lockade? Var det det kirurgiska hantverket? Eller ett brinnande intresse för hornhinna och lins?
   I min blogg av den 3 mars 2012 undrade jag vad som rörde sig i huvudet på president Bashar al-Assad och hans fru Asma, också hon med universitetsstudier i bagaget, båda med erfarenhet av ett liv i det demokratiska England.
   Jag vet fortfarande inte. Jag inser bara att det ibland är totalt bortkastat att satsa på utbildning och erfarenheter som ska ge utblickar. Det gäller i högsta grad den person som nu är ansvarig för de illdåd som nu begås i Syrien. En person som hellre tar på sig rollen som pappas pojke än ser lösningar till fred.