Satsning på bortglömd skönhet

I normala fall är den känd för att framkalla gråt. Det gör inte den lök som kommer från den lilla byn Vers vid Pont du Gard i Languedoc i södra Frankrike. Den här ljusrosa skönheten, som kan väga upp till två kilo, är så mild att den inte frambringar en enda tår.

  Under kulturarvsdagarna i september, Journées du Patrimoine, presenterades löken på byns marknadsplats bland vimlande människor med glas i handen. Normalt betyder de årliga franska kulturarvsdagarna att befolkningen får gratis tillträde till palats och annat, dock inte i byn Vers där kulturarvet inriktades på byns egen lök, en nödvändig satsning eftersom den varit bortglömd i fyrtio år.

Den rosa löken i friterad version

Oro

En kåsör i DN skrev en gång: … och i drömmen ser man en gammal man som fäller upp sin krage och tänker på allt han har oroat sig för i sitt liv, och på hur lite av det som slog in. Kåsörens namn: Harald Bergius.

Paradise Jokkmokk

Jokkmokk besökte Huddinge i år igen.
  Souvas, gravad renfilé och korv fanns till försäljning, men längst ringlade sig köerna till ståndet med den samiska brödkakan, så attraktiv att kunderna bara fick köpa fyra åt gången. 

  Ytterligare ett dragplåster var sångaren Kitok, Magnus Ekelund. Han fick publiken att sjunga:
"Paradise Jokkmokk. Paradise Jokkmokk. Paradise Jokkmokk. Jag längtar ingenstans."

Attraktiv kaka