Jag förlåter Urban V

Högst upp på påvepalatset i Avignon i södra Frankrike

Någon kanske tror att jag är ute efter alla 1300-talspåvar i Avignon. Det är helt fel. Jag vet inte hur Heliga Birgitta tänkte, men själv riktar jag min kritik mot påvarnas hov, framför allt de lössläppta och makthungriga kardinalerna.

  Påvarna, jag kan nästan förlåta dem, åtminstone en av dem, Urban V. Han gick hela tiden klädd i sina gamla klosterkläder i sin iver att vara ett föredöme för sina underställda. Han gjorde på sitt eget sätt vad han kunde för att få stopp på glammet och den överdrivna lyxen vid hovet. Det kan inte ha varit lätt att hålla reda på flera hundra anställda bestående av stökiga kardinaler, jurister, ekonomer, kockar och vininköpare. Urban V hade ju inte tillgång till någon som helst chefskurs av modernt snitt.

  Sedan vill jag påpeka att det inte bara är jag och Birgitta som står för kritiken av livsstilen i Avignon. Även diktaren Petrarca som var väl insatt i 1300-talslivet i staden hade ett horn i sidan till påvekretsens livsföring. Han skrev att det påvliga hovet var ett helvete på jorden, en lastens håla, världens kloak, där det förekom hor, blodskam, våldtäkter och äktenskapsbrott.

  Att påvarna inte lyckades få fason på sina undersåtar kanske inte bara var chefens fel.

Fotnot: Påvarna levde i Avignon i södra Frankrike under 1300-talet efter det att franske kungen Filip IV hade tagit kontroll över katolska kyrkan. De flyttade sedan tillbaka till Rom.