Jag gillar normalt underhållningsprogrammet Skavlan som går på fredagar. Men igår var det genant att lyssna på hur Anna Wahlgrens dotter, Felicia Feldt, lämnade ut sin svåra barndom. Inte för att hon har rätt att skriva vad hon vill, eller säga vad hon vill – och hon har säkert rätt i det hon säger - men för mig var det pinsamt att se en person lämna ut sitt privatliv utan att jag fick ut någonting annat av intervjun än rent nyckelhålstittande.
Jag kom att tänka på Lasse Holmqvists ”Här har du ditt liv”, som sändes på åttio- och nittiotalet. Från början satt jag och hängde framför teven och tyckte att det var spännande att se kändisarna möta andra kända personer, den ena efter den andra i en lång rad. Efter ett antal program började det krypa i kroppen på mig - som nu igår. Samma känsla av stumt betraktande.
Nästa gång samma sak händer ska jag försöka stänga av teven, resa mig sig upp ur soffan och försöka leva själv.
En ren njutning var det däremot att lyssna på Horace Engdahl, som också var med i Skavlan. Han hade en lättsinnig och trevlig inställning till bildning. ”Man ska inte ha bildningskomplex för att man inte kan rabbla författarnamn eller årtal. Bildning är att arbeta på sig själv, att göra sig själv till en bättre människa.”
”Bildning är det roligaste som finns”, sa han.
Jag såg också programmet, fast jag tyckte Horace var typiskt manligt pompös (jag har börjat märka att jag ofta tråkas ut av manliga författare, det blir bara värre med åren, så jag kanske är orättvis) men jag tyckte det var intressant att höra Felicias berättelse,själv tillhör jag generationen föräldrar för vilka Anna Wahlgren varit en auktoritet. Barnuppfostran känns alltid brännande intressant, det angår ju oss alla. Samtidigt är det oerhört sorgligt och jag kan inte låta bli att undra hur det känns för Feldt själv, om det inte finns en risk att uppmärksamheten blir en påfrestning som hon inte förutsett.
SvaraRaderaHej Sanna!
SvaraRaderaNej, efter att ha läst delar Horace Engdahls bok "Cigaretten efteråt" kan jag inte tycka att han är pompös. Han är kul. Däremot håller jag med dig om Feldts skörhet (som det verkade) och jag ville inte se henne så utsatt!
Jag tycker Skavlan är bra för att han alltid lyckas få dit intressanta och aktuella personer. Ibland är han lite plump men jag reagerade faktiskt inte på intervjun med Felicia Feldt. Jag tyckte hon verkade samlad och senare i programmet deltog hon med bra frågor och kommentarer. Det hela är ju en tragedi förstås.
SvaraRaderaJag förundrar mig mer över hur alla gråter framför TV-teamet i program som Sommarpratarna, Så mycket bättre, Stjärnorna på slottet osv. Hur går det till? Inger
Jag har inte följt de gråtande programmen så noga men jag antar att de medverkande är utbildade skådespelare. I det yrket är det väl ett krav att kunna fälla tårar. Vad gråter de åt, förresten?
RaderaDet är bra att ni stöttar Feldt här ovan. Jag vill inte att någon ska behöva lida. Just nu lider jag själv - fast med Juholt. Alla partiledare ska vara glada, sturska och opåhoppade. Så vill jag ha det. Det måste bli slut på eländet inom socialdemokratin./Karin