Idag läste jag i Dagens Nyheter att Myrorna är böckernas eget himmelrike. Vad mycket böcker där finns, skriver DN-skribenten, som verkar helt lyrisk över den välsorterade och billiga guldgruvan.
Tacka min beslutsförhet för det! Det är jag som högvis har gjort mig av med deckare, romaner och faktaböcker och travat iväg med dem till Myrorna. I hög fart har jag lagt dem i stora papperspåsar för att inte ångra mig.
Också ”ubåtsfrågan” har åkt iväg, fast jag tvekade en minut av nostalgiska skäl. Det var ju en speciell känsla när det bubblade i Törefjärden i slutet av 70-talet, eller var det början på 80-talet? Hur som helst bestämde jag mig för att ett ryskt intrång inte är någonting att spara på. Särskilt som det inte var sant, troligtvis. Det finns viktigare saker att minnas.
På Myrorna såg de glada ut när jag lämpade över mina påsar, själv var jag nöjd, och nu vet jag att kunderna känner sig som i himmelriket när de hälsar på hos Frälsningsarméns secondhandbutik.
Bättre än så kan det inte bli.
ja, det är underbart att kunna slänga böcker utan dåligt samvete, att slänga en bok, även om det är en pocket, i soporna känns som helgerån för mig så jag älskar denna recykling som gör att jag kan sortera ut lite ur bokhyllan...
SvaraRaderaFast jag slänger till välgörande ändamål har jag dåligt samvete, men jag förhärdar mig./Karin
SvaraRadera