En sak har jag funderat på i
samband med historien kring Tillväxtverket.
Personalen har blivit bjuden på trerättersmiddag står det i tidningarna.
Trerättersmiddag, ordet väcker folkhemsindignation. Ändå har det blivit
så vanligt i Sverige att bjuda på trerätters, inte minst när unga människor
bjuder på middag.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på mina trerättersmiddagar och
-luncher på studenthemmet i Paris. På studenthemmet köade vi framför
självserveringsdisken. Alltid tre rätter: oeuf mayonnaise, poulet, yaourt nature.
Ägg med majonnäs, kyckling, en yoghurt. Någonting i den stilen.
Ingenting lyxigt, men trerätters var det. Ibland vin ur kranen, annars
vatten, eller bådadera.
Jag har tänkt på en annan sak också. Varför frångick Annie Lööf den
gängse modellen att låta den chef som ska avgå själv få berätta det på en
presskonferens. Att undvika att sparka på en person som redan ligger. Det hade varit snyggare.
Jag tror att Annie Lööf ville bli sedd, som kraftfull och initiativrik och indignerad. Plocka poäng på gd-sparken...
SvaraRaderaSoy
Jag tror precis det också. Men kanske blir det tvärtom, hon förlorar poäng. Vi får se./Karin
SvaraRaderaJag är så trött på att det inte handlar om att göra rätt moraliskt eller driva det man tror på utan hur själva hanteringen av olika fadäser uppfattas i media. Ett evigt gläfsande över skitsaker. Håller för övrigt med dig Karin om att det inte låter så himla märkvärdigt med trerätters. Och vad hade hänt om chefen varit man? hade man varit mer tillåtande om utsvävningar då? hade han behandlats med mer respekt?
SvaraRaderaDet som jag främst kritiserar är sättet att avskeda en person, just bristen på respekt./Karin
SvaraRadera