Jag visste nästan direkt att jag skulle få mothugg. Så fort som jag refererade till statistiken från OECD, Society at a Glance, den som visar att fransmännen bara lägger ned 48 minuter per dag på matlagning, blev jag motsagd.
- Det stämmer inte, det går inte. Tänk dig, bara att laga en Cassoulet tar fem timmar, säger min granne vid bordet, en äldre man från byn.
![]() |
| Cassoulet tar tid. Den på bilden är fusk. Konserv! |
Vi sitter och äter vid långbord i skolan, en söndagslunch för ungefär 60 personer. Vi börjar med en sallad i rött och grönt, går vidare med pasta, tomatsås, riven ost och starka korvar, avslutar med ost och fruktsallad - och till sist kaffe. Som dryck bjuds rödvin, Fanta och vatten. Före lunchen har vi stått på skolgården och applåderat vinnarna i en löpartävling, och alla har vi druckit välkomstdrink, betalad av borgmästaren. Även vi som bara gick en promenad med barn och hundar blev bjudna.
Cassoulet, den rätt som bordsgrannen pratar sig varm för, består av kött, korv och vita bönor, och den tar förstås sin modiga tid att göra om man inte fuskar och köper konserv, vilket jag har gjort ibland, men det för jag inte på tal. Dessutom påpekar min granne att det tar en stund att förbereda förrätt och efterrätt, och då kan ju vem som helst förstå att 48 minuter inte räcker långt.
Alltså måste OECD- statistiken vara fel, menar bybon, om det inte är så att parisarna med sitt matslarv får ned totaltiden till 48 minuter per dag.
Jag är böjd att hålla med alla tolkningar, matt efter promenaden, den långa lunchen och övertygande argument. Statistik ska man aldrig lita på.

Jag minns första gången jag åt Cassoulet. Burken sprang du in och handlade i en liten by i centralmassivet på väg till det första julfirandet i byn. Den smakade fantastiskt!
SvaraRaderaTack Ulrika! Jag minns också affären som en liten ljusöppning i den mörka kvällen.
SvaraRadera