Salig gröt passar inte i Frankrike

Passar inte till oliver

Jag är frälst på gröt, havregrynsgröt. Det är något saligt med gröten: de soligt ljusa flingorna, doften så ljuv från den varma spisen. Ibland häller jag i en deciliter mörka fiberrika havregryn bland de ljusare, och får då precis den gnutta spänning som behövs.

 Havregryn är nyttigt. Grynen förebygger hjärtsjukdomar och sänker kolesterolhalter. Gröten håller magen i trim. Det är ingenting hotfullt med gröt. Ingenting som man kan få i halsen eller få ont av. Den väcker inga aggressioner. Till gröt passar blåbär och lingon. Eller sylt. Havtorn. Russin och hackad mandel

  Min havregröt ska ätas i Sverige. Jo, jag har träffat på den i Finland, på hotell, men där äts den på ett märkligt sätt utan mjölk som det verkar. Jag har också hittat gröten i USA, i New York en kulen höst. På femte avenyn åt jag ”Oat Meal” med russin och mandel, men den var alltför söt för min smak.

  I Frankrike har jag aldrig mött någon människa som äter gröt. Havregryn existerar, de står i hyllan för hälsokost, men jag har aldrig köpt någon påse. Gröt passar dessutom dåligt ihop med en matkultur där rödvin och oliver ingår, möjligen skulle man kunna äta den på morgonen, men då frestar de guldgula croissanterna.

  Gröt hör ihop med ett svenskt frukost- eller lunchbord, det bara är så.