En sorts natt

Sommarnatten i Norrbotten består av utspädd rosa himmel och blekt blått hav. Den här sortens natt pågår ända till den så kallade gryningen.

Härligt efteråt

Att bada i Bottenviken är härligt. Efteråt.

Hög takt på sommaren

Kort sommar

I norra Sverige ska allt gå fort, det har jag sagt tidigare. Sommaren är kort, och båten ska ner i sjön innan hösten kommer. Den höga takten märks också i språket. "Ska vi göra bort och äta", heter det.
  Kanske är det lika bra att "göra bort och sova" också? Eller inte alls. Det gäller att fånga ljuset och solen innan det snöblandade regnet kommer.

Själva livet

Bakom kröken?

Hur hinner alla? Städning och tvätt, kläder som ska vikas ihop, kylskåp som hastigt måste bytas ut, veckoinköp, nattning av barn, jobb, studier. Allt som krävs för att själva livet ska få plats, men var är själva livet?
  Hade tänkt avslöja det. 
  Återkommer.

Strömming + champagne = sant

Senare version av strömming

Budget möter lyx, skrev Dagens Nyheter i förra veckan. En svensk hamburgerkedja har nämligen inlett en romans med fashionabla Nobis Hotel vid Norrmalmstorg. Där kan hotellgästerna beställa ett paket med värstingburgare och champagne till rummet. Lyx behöver inte vara hummer och kaviar, säger hotellets vd till tidningen.

  Som om idén vore ny.

  Själva blev vi för många, många år sedan inblåsta på ön i Bottenviken, nästan utan mat och dryck, 16 sjömil från närmaste affär. I källaren till stugan hittade vi - märkligt nog - en flaska orörd skumpa, som vi korkade upp. Till den åt vi strömming, fiskad av släktingarna på ön.

  Det kallar jag lyx och budget i skön kombination. Norrmalmstorg är inte alltid först.

Bada i Bottenviken

Det är en sak att ta ett dopp i ett civiliserat vatten som Medelhavet, där varenda baby bär baddräkt. En helt annan sak är att bada i Bottenviken.

  Vid Medelhavet måste man uppföra sig, om man inte vill ha sedlighetspolisen i hälarna. I Bottenviken kan det gå för sig att hoppa i naken, trots att allt fler båt- och stugägare numera trängs i den sköna naturen.

  Följ bara ett råd. Se dig inte omkring. Simma och plaska -  gärna galet och vilt -  men håll för ögonen eller blunda. Låtsas att du är ensam vid strandkanten.

Håll för ögonen när du badar iBottenviken

  Den här typen av verklighetsflykt  kräver ingen extra utrustning. 

Trivsamt på sopstationer

Få platser är så trivsamma som sopstationer. Det beror inte på verksamhetens innehåll utan på karlarna. På sopstationerna är männen glada och muntra, de pekar ut vilka containrar som passar till soporna, de svarar på frågor och ger kunden ett handtag. Sopstationer är fint för humöret.

  Hej vad det går!

Hemma hos gröten

Svarta vinbär, gott till gröten

Visst saknar jag de franska körsbären, första melonen från Cavaillon och det billiga rosévinet på tank.

  Men nu är jag i alla fall hemma hos havregrynsgröten.

Sugen på att resa?

Ett bra tips som jag verkligen vill rekommendera när man vill ut och resa är följande. Gör en önskebudget. Se till att alla poster ligger på lägsta prisnivå. Räkna på det billigaste hotellet, lägsta bensinpriset, matsäcksluncher istället för restaurangbesök, övernattningar hos vänner. Undvik att ta med klädinköp och kafébesök. Det blir visserligen knepigt att få pengarna att räcka när du kommer hem igen, men iväg kommer man. 

Svårt stå ut med ställtider

Med Deutsche Bahn genom natten.

Jag blir helt ställd av ställtider.

  Vi satte oss på biltåget i Lörrach, väntade på att glida iväg genom det sydtyska landskapet för att ta upp matsäcken och långsamt njuta av en sen middag. Men tåget kom aldrig iväg! Det tog säkert en och en halv timme för loket att maka ihop persontåget och vagnarna med bilarna. Vilken ställtid! Långt mer än vad vi själva behövde för att packa upp och förbereda skinkan, brödet och de små färdigköpta chokladpuddingarna med grädde i. 

  Besvikna åt vi upp det medhavda medan tåget hela tiden stod kvar på den enformiga stationen utan att röra på sig, nu i väntan på att förbindelsen till Hamburg skulle bli klar. När lokföraren till slut satte igång ekipaget i riktning norrut hade vi redan krupit ned mellan de enkla påslakanen, snuvade på supén med utsikt.

 Författaren Bodil Jönsson skrev en gång att moderna människor saknade ställtider. Hon menade att nutidens folk har för snäva marginaler och inte hinner förbereda sig. Det mesta skulle bli bättre gjort och vara roligare om vi fick den ställtid vi behöver. 

  Jag är inte så säker på det. 

Svepande geografi

Några orter i Norrland

Jag är noga med min geografiska bakgrund. Det kan tyckas kitsligt, men jag blir upprörd när folk frågar:
  - Ska du hem till Norrland på semester?

  - Ja, jag ska hem till Norrland, säger jag. Men inte till Gävle och inte till Sundsvall. Jag ska till en hamnstad som ligger en 60- 80 mil norr om de här städerna. Min stad finns i Norrbotten.
  Så svarar jag med tillkämpat lugn.

  Samma behärskning försökte jag öva mig på häromdagen när jag lyssnade på ett vetenskapsprogram i bilradion, på väg hem från Frankrike. Reportern berättade att man forslar gödsel från stockholmstrakten till Aitikgruvan för att lägga den som ett täcke på gruvavfallet.

  - Aitikgruvan utanför Gällivare ligger i Norrland,  försökte reportern sig på.

 - Nej, ville jag ropa till radiorösten, gruvan har sin hemvist i Norrbotten eller Lappland. Gödsel kan inte forslas till en så obestämd adressat som Norrland.

  Jag måste nu i efterhand fråga radiojournalisten, om han hör mig:
   -    Var har du Aitik? Tänkte du dig Gällivaregruvan i närheten av Härnösand, Östersund, Piteå eller Kiruna? Säg mig!
  Alla dessa platser ligger nämligen i Norrland, fast utspridda på en yta av 261 292 kvadratkilometer.

  Någon kanske tycker att jag bryr mig för mycket. Det gör jag.

PS Vad programmet handlade om? Okej, miljöfarlighet, metalläckage, också viktiga saker.

Vart är 90-talisterna på väg?

De nöjer sig med att se Allsång på Skansen, 90-talisterna. Så står det i tidningen Uppsala Nya, som baserar artikeln på uppgifter från forskningsföretaget Kairos future.  Jag läser att den här generationen vill ha ett fint hus, sköta sig, hitta den rätte och skaffa barn, få ett bra jobb – och se Allsång på Skansen.

  90-talisterna blir oroliga om de inte kan förverkliga de här drömmarna, hävdas det i artikeln.

  Vart är de på väg, de unga? Jag kan acceptera att de inte vill förändra världen, hitta sig själva eller gå strökurser på universitetet.

  Men att ängslas över att inte få se Allsång på Skansen?

  Själv oroar jag mig för att inte hinna lyssna tillräckligt på Sara Vaughan eller Diana Krall. Eller att aldrig mer få höra Svante Thuresson och Norrbotten Big Band ihop.

Inte mycket att skratta åt

Vi är på väg från Frankrike genom Tyskland. Jag köper tidningen Die Welt, som betyder Världen. Det är en aktad tidning, som den här dagen skriver om problemen med Tysklands kärnvapenstopp, förgiftade gurkor och Ratko Mladic som antas vara frisk nog att ställas inför domstol i Haag. I samma tidning hittar jag sedan en notis som har rubriken: ”Carl Gustafs popularitet på lägsta nivå”.  

  Artikeln handlar om att Sveriges kung numera inte har så mycket att le åt om hans påstådda aktiviteter är sanna.  Det som han tros ha gjort heter på tyska Rotlichtaktivitäte, det vill säga han ska ha roat sig i nöjeskvarter, s.k. red light districts. I Sverige har vi visserligen inte röda ljus på samma sätt som i journalistens hemland, men vi förstår vad han menar.

 Inte heller i grannlandet Frankrike har man mycket att skratta åt, inte när man under en längre tid har läst om vad pressen i Frankrike och USA skriver om före detta IMF-chefen Dominique Strauss Kahn, hans omvittnade förtjusning i kvinnor och om den fattning som han eventuellt tappade när han mötte en städerska på ett hotell i New York.

  Både Sverige och Frankrike är föremål för omvärldens sneda leenden, med rätta. Men vem går fri?  Stig fram i ljuset, kamrater i Tyskland, England och alla andra länder!

  Sverige och Frankrike kan inte vara ensamma om att utsättas för händelser som möjligen kan ha inträffat.