De nöjer sig med att se Allsång på Skansen, 90-talisterna. Så står det i tidningen Uppsala Nya, som baserar artikeln på uppgifter från forskningsföretaget Kairos future. Jag läser att den här generationen vill ha ett fint hus, sköta sig, hitta den rätte och skaffa barn, få ett bra jobb – och se Allsång på Skansen.
90-talisterna blir oroliga om de inte kan förverkliga de här drömmarna, hävdas det i artikeln.
Vart är de på väg, de unga? Jag kan acceptera att de inte vill förändra världen, hitta sig själva eller gå strökurser på universitetet.
Men att ängslas över att inte få se Allsång på Skansen?
Själv oroar jag mig för att inte hinna lyssna tillräckligt på Sara Vaughan eller Diana Krall. Eller att aldrig mer få höra Svante Thuresson och Norrbotten Big Band ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar