 |
| Med Deutsche Bahn genom natten. |
Jag blir helt ställd av ställtider.
Vi satte oss på biltåget i Lörrach, väntade på att glida iväg genom det sydtyska landskapet för att ta upp matsäcken och långsamt njuta av en sen middag. Men tåget kom aldrig iväg! Det tog säkert en och en halv timme för loket att maka ihop persontåget och vagnarna med bilarna. Vilken ställtid! Långt mer än vad vi själva behövde för att packa upp och förbereda skinkan, brödet och de små färdigköpta chokladpuddingarna med grädde i.
Besvikna åt vi upp det medhavda medan tåget hela tiden stod kvar på den enformiga stationen utan att röra på sig, nu i väntan på att förbindelsen till Hamburg skulle bli klar. När lokföraren till slut satte igång ekipaget i riktning norrut hade vi redan krupit ned mellan de enkla påslakanen, snuvade på supén med utsikt.
Författaren Bodil Jönsson skrev en gång att moderna människor saknade ställtider. Hon menade att nutidens folk har för snäva marginaler och inte hinner förbereda sig. Det mesta skulle bli bättre gjort och vara roligare om vi fick den ställtid vi behöver.
Jag är inte så säker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar