Inte ett ord om kaffeflickor

Ingen skriver om kungen längre. Tidningarna har vänt blad. Nu handlar det om babylycka och någon enstaka gång om monarkins existens, som i den debattartikel i Dagens Nyheter (27 augusti) där journalisten Lena Andersson skrev att monarkin är ett hopplöst föråldrat statsskick. Och visst är det fel att makt och inflytande ska bygga på arv.

  Varför blev jag då så rojalistiskt glad en gång i våras när jag fick syn på den svenska flaggan i södra Frankrike? Hjärtat tog ett glädjeskutt när den blågula fanan vajade utanför Bernadottemuseet i staden Pau. Det var på den plats där Karl XIV Johan föddes. Det måste handla om en ohejdbar primitiv patriotism. 

Här i Frankrike föddes Karl XIV Johan 1763

  Museet var en ren och skär hyllning till det svenska kungahuset med prydliga foton på kungen och Silvia. Kanske hade ryktet om kunglig synd inte nått staden vid Pyrenéerna. Det var bara i svenska tidningar som bilden var solkig och överfylld av kungens förmodade kontakter med en kriminell nattklubbsägare. 

  De franska tidningarna skrev inte ett ord om saken. Det hade de säkert gjort om de inte hade varit så chockade av sin egen franska skandal - den förre IMF-chefen Strauss-Kahns påstådda övergrepp på en städerska i New York. Men nu fanns det inte plats för nyheter från kylslagna platser långt bort.

  Det vackra museet, en byggnad från 1700-talet, var en väl bevarad minnesplats för Bernadottesläkten.  Den såg ut att vara i gott skick och vi berömde personalen för huset. Men museifolket berättade att det saknades pengar till underhåll. Med andra ord, det var som det brukar vara bland kulturarbetare, oro för byggnaders fortbestånd.

  Om själva kungahusets fortsatta existens sades däremot ingenting. Själva uppförde vi oss som lydiga undersåtar, ställde artiga frågor och svalde glatt den okritiska reklam för Sverige som museet försåg oss med.

  Inte med ett ord nämnde vi kaffeflickor. Bernadottes hus var inte rätt plats.